Och jag har målat två park bänkar.

Jaopp...dom blev svarta.

Jag är nog nöjd,även om det ser konstigt mörka ut.Man vänjer sig.

Tur att jag köpte en hel liter svart färg,när det inte ens gick åt en femtedel av burken...

Jaa...

imorgon kanske jag målar Linas skrinda svart.

Jag hoppas att det funkar,den kanske kan bli fin  

Jag har även letat svamp idag.

Jag hittade sju stycken,som jag nu kommer på ligger kvar i bilen  

Jävla kantareller,dom gillar lixom inte mig.

Jag åkte först dit,sen till ett annat ställe för att sedan åka tillbaka till första stället för att sedan pka hem och tjura för att jag bara hittade sju stycken och fick 7 myggbet och tog bort två kravlande fästingar på min tröja  

Men jag insåg att det är förjävla tur att man kan köpa chips på påse på ica,så att man slipper åka runt och leta efter dom i skogen menar jag.

fast...det kanske skulle vara skonsammare mot kroppen om man var tvungen till att göra det  

Sen kom glassbilen och vi köpte "lös glass" eller jaa...vad sjutton det heter.

Måndagen är över.

Woohoo,imorgon är det tisdag!

Ny dag nya tag!!!

Åter igen måndag!
Lina sovit hos oss inatt,vaknade med mardrömmar vid elva tiden igår kväll;-(
Trots barn i sängen,måste jag nig säga att jag sovit gott:-)
Nu jäklar börjar hostan bli ett minne blott-I'm back again!!!

Dagen är fri att göra precis vad vi vill!japp-exakt så är det,vi kan göra precis vad vi vill göra!
Så...what we do?!
"ska vi hitta på idag?"
"saft..."
Okey...givande svar!;-)

Ta tag i dammsugningen och undan plock då!
Så får vi väl se vart det lider!
Woop woop!!!

Bara konstatera:SOMMAREN ÄR ÖVER!

Japp!

Klockan är 22.06 och det är svart ute.

Hösten naffsar oss konstant i hälarna.Och jag gillar det faktiskt,älskar det.

Att kika på träden för att se om våra frukter börja mogna snart?! äpplerna,vi har ju så sjukt mycket äpplen i trädgården.

Lina står och hoppar under träden "niina nå inte" "Nej gumman,det gör inte mamma heller"

Sommaren är över.

Ta sikte mot nästa,då är jag tillbaka igen!

Sommaren 2013 ska bli så mycket bättre än denna sommar 2012(jag menar inte att sommaren har varit dålig,mest kanske för att det känns som jag varit sjuk hela denna sommar)

Funderingar om barn,föda barn,vänta barn.

På fejjan tycker jag att det var och varannan vecka finns en status eller någon som kommenterat en status-ett "grattis" till den lyckliga föräldern som just blivit förälder.

Senast den 10:onde var det en av min "egna vänner" som fick en liten flicka till världen.

Visst är det underbart?!

Liten nyfödd bäbis,att snosa på,att bära på,att få ha i sina armar.

Förlossningen skall pratas om.

Smärta,tiden det tar och naturligtvis känslan av att få hålla i sin lilla i sina armar första gången-det underbara lilla mirakel.

Den lilla familjen som gosar tillsammans när allt är snipp snpp klart.

OM det inte är så jävla underbart då???

Om man inte får uppleva denna "mysiga stund" med familjen,tillsammans?

Jag vill dö,spy,kräkas rakt ut-samtidigt som jag avundas dom som får uppleva detta!!!!

Lilla Lina som hade bråttom till världen att hon promt,trots "stoppnings spruta",bestämde sig för att komma hit,till oss-7 februari,istället för 23 Mars,6 veckor för tidigt.

Att detta tumult som uppstod i det plötsligt lilla rummet,av massor av människor,en smärta som man faktiskt aldrig upplevt,att allt som man hört-läst-pratat om,inte alls blev som det skulle... att vi var inne i Örebro,när vi skulle vara i Karlskoga-det var ju bestämt!!!

Och alla människor....

Hur många var dom nu igen???Joo...alldeles för många.4-5 stycken som körde sitt race,en man som satt nedtryckt i en fotölj i hörnet,och att man som förstföderska kanske inte alls fattade vad som hände!

Att få se sitt lilla,lilla mirakel.

Att få säga hej till henne.

Och sen att få lämna henne ifrån sig...

Att dom försvann med henne lika fort som hon ankom till världen.

Tro att man hade kontroll,som man sedan upptäckte att det inte fanns någon som hellst av!!!

Och alla försvann...

Helt ensam kvar i ett rum som upplevdes som litet-som då blev stort som globen.

Och alldeles,alldeles tyst...

Efter timmar kommer Stefan tillbaka,utan vår lilla tjej.

vår "mysiga stund" tillsammans,bestod av han och jag-som vanligt,som det alltid varit...Ingen liten nykläckt gofis så långt ögat kunde nå.

När jag äntligen åter får se våran lilla tjej,får jag titta på henne genom plexiglas,liggandes i kuvös.Jag får inte ta i henne,jag får inte röra henne...jag får titta på henne...

Mitt barn?!

Dom två veckor som följer är dom hemskaste veckorna i hela mitt liv.

Att bli otrevligt bemött på denna avdelning,bli utskälld för att min lilla tjej är dålig i magen,att jag inte får röra henne när jag vill,att jag blir totalt överkörd av personal och att dom inte ser en där man sitter i en vinröd jävla fotölj i ett hörn...i 14 dagar.

DEN smärtan går inte ens att jämföras med förlossningssmärtan.

Jag kunde gå ut och sätta mig i busshållskuren utanför,för att få andas,se människor och för att vilja skrika rakt ut i smärta av att se dom nyblivna lyckliga föräldrarna komma med sina barnstolar och sina bäbisar och åka hem.

"Men fuck you" var min tanke...

Att sitta och åka mellan hem och sjukhus var eviga dag.Åka 06 hemifrån och inte vara hemma förns runt 23 på kvällen.

UTAN vår tjej.

En kväll på vägen hem sa vi till varandra "Detta är ju som ogjort"....

Dom två första veckorna av Linas liv,har jag valt att radera,inte minnas-vill inte,inte alls,inte en sekund av det.

Jag har valt att minnas från första dagen vi fick komma hem tillsammans,att vara rädd för att ha sitt barn helt själv,jag som bara fått sova tillsammans med henne två nätter.

Även om klockan var sjukt myckte,skulle mam´s och papi komma,komma och titta på Lina,komma hem till oss!!!!

Och lillskruttan,som sov i vagnen-den GIGANTISKA vagnen för henne...därifårn börjar våran resa,första dagen hemma,med permis från sjukhuset,som vi i två veckor till var tvugna att återvända till var tredje dag.

Jag blir samtidigt så lycklig när fejjans statusar om födda små gryn ploppar upp,hur glada alla är och vilken gemenskap det är.

Kanske jag oxå får uppleva det en dag,inte som nu "bli blåst" på det hela.

Smärtan som kan orsakas på kroppen,den tar jag-leta efter en smärttåligare människa än mig!!!   Men den andra smärtan går inte på något sätt alls att hantera...

Natten inte alls bra:-/ sa väl för mycket igår kanske...

Lina och Stefan snarkar fortfarande och jag väntar på mitt kaffe:-)
Lina är så glad och stolt över sin nya säng:-)
Mitt lilla smultrontroll!!!!!

Solen som strålade för 10 minuter sedan börjar sakteligen försvinna,den svarta himlen som syntes över sjön börjar närma sig!

Tror mig se ett ljus nu av denna vidriga hosta!!!!
Den har ändrat lite i sin gång nu och det är liiite bättre sömn om natten(inatt iaf)
Jag hoppas och önskar så att detta helvete vill ge med sin NU!!!!

Har sagt att Lina INTE ska ha någon växa säng....
MEN...
Igår böt jag två underlakan mot en säng!
Den var fin,och fräsch!

Min lilla tjej har blivit stor!
Kändes som hon var tonåring igår kväll när hon hoppade upp i den nya sängen!!!!

Obra fredag har startat!!!
Hosta...behöver ju inte säga mera...den har utvecklat sig till kanske lite mindre slem...kan hoppas att det är början mot slutet!!!!
Som om inte d vore nog,var det NÅGOT som bet eller stack mig i halsen när jag var ute med hundarna nyss!!!!
Det gör ONT,svider,kliar och ömmar ända upp till örat!!!!

Fick avboka helgens roligheter;-( var bjudna på fest,lördags kväll!!!!
Men det går inte...jag orkar verkligen inte.har hoppats hela vecken eller snarare trott att jag skulle vara frisk,men nej,nej,nej!!!
Fan!!!!jag som ville träffa folk,prata och umgås-komma iväg och se nya ansikten än mitt,Linas och Stefans!;-(

Kan heller inte lägga mig i soffan,äta chips och tycka synd om mig själv!
?kan inte ligga ned pga hostan
?känner ingen smak
?känner ingen lukt

Woohoo!!!!!det går bra nu fru Hultquist!!!!!!YEEEEES!!!!
Något bra???
Japp,solen gassar inte idag;-)