Som började så bra.

Som slutade bra.

Men som någonstans på mitten balla ur.

Lina och jag är inne i fas "kommit i kant med varandra"Eller kanske mer "Lina har kommit i kant med sin mamma"Allting som jag säger:svaras med NEJ,inte nu,sen,nej,nej,nej!!!!Total vägrade äta mat idag,skulle ha godis.Jag säger NEJ Lina,och ungen slår till mig allt vad hon kan.

Om jag såg rött?Nja...mera svart.

Hennes farmor var hemma och välkomnade sitt barnbarn-men pappa kom in mellan och till Linas stora glädje,fick hon följa med honom ut,innan hon åkte ned till farmor.

Jag klippte gräset,andades den friska höst luften,tog kort,kopplade av och samlade krafter innan jag åkte ned för att hämta henne.

En glad skit som mötte mig,kastade sig i min famn och satt där klistrad tills vi tog räsern och åkte hem igen.

Kanske även hon fick sig en tankeställare idag och ångrade sig.

Vet inte.

Hoppas att hon kan lyssna bättre imorgon:-)

Nu haft soffhäng i min ensamhet..

Stefan jobbat.

Lina som sover.

Katterna som varit ute.

Hundar som sovit.

Tråk.

Även om Stefan tittar på sin tv och jag sitter oftast med min dator-så är det otroligt ensamt när man är ensam.Och sen kan jag nuförtiden inte sova när han inte är inne heller:-/

För min skull,hoppas jag då på LITE snö till vintern.

Men nu är det la även dags för mig att nattas.

Svider lite i ögonvråna.

Ciao!