vi har en 5 åring i huset!!!woop woop!
Lilla fröken Lina har gått och fyllt hela 5 år:-)
Vart tog tiden vägen?!
Ja...jag VET att alla säger så,men jag menar det verkligen,VART tog tiden vägen!?
Jag minns när hon anlände som igår,sen är vi här idag.
Att man DÅ,kunde titta ned i "butten" på lilla donnan med sondslang i näsan,så pytteliten och ana att hon skulle bilden hon är idag(!!!):-O
Linas födelse var bland det jobbigaste jag har varit med om...att inte fick förlossningsdepression är ju konstigt;-(
Lina är ju som bekant 6 veckor förtidigt född.
Vi var inne två dagar innan hon föddes pga blödningar.jag fick stanna kvar hela den fredagen,fick även spruta för att "stoppa ev förlossning".
Jag skulle komma tillbaka om blödningarna satte igång igen,vilket dom gjorde lördag kväll.jag ringde men fick till svars att jag skulle ta en alvedon och gå å lägga mig...
Sen gick vattnet på tidig söndags morgon.
Vi åkte in och allt gick så himla fort tills hon är född.
Jag fick "säga hej" till henne,sen försvann dom-allihopa...upp till neonatal avdelningen.
Själv.
Ganska länge kändes det som...
Det där bb fikat fick jag och Stefan "festa" på ensamma,utan Lina...
Första natten fick jag sova på bb,Lina inne på neonatal...jag fick ställa klockan och komma in till henne och pumpa och se när dom matade henne.Sen tillbaka och sova...
Kvällen efter,blev jag hem skickad,utan Lina förstås.
Det fanns inte plats för mig att sova kvar tillsammans med Lina.
BB hade inga sängar till övers...
Åka hem?!
Nyss fått första barnet,för tidigt,och får åka hem-utan henne?!
I nästan en veckas tid,åkte jag mellan.
Stefan skjutsade in mig till 07 varje morgon och kom och hämtade mig,så vi åkte hemåt vid 22-tiden...utan Lina.
Varje natt ringde klockan och jag satt i soffan med den där jävla pumpen...ta med små plastmuggar in till Lina,som ändå inte räckte till att ge henne mat med:-/
Jag satt i en skinnfåtölj från ca 07-22 varje dag...men Lina mot bröstet.När jag skulle försöka amma,kom 3(!) sköterskor och ställde sig över mig,oss,och tittade om jag gjorde rätt/hur det gick,kommenterade....
Det gick inte.Det funkade inte.
Ingen var heller speciellt trevlig mot oss mammor där på neonatal...;-(
Jag vet att jag låste in mig på toaletten och grät...grät,grät,grät!
Jag ville hem.
Jag ville inte vara där.
Det var ju inte så här det skulle vara att få barn!!!
I slutet av veckan,fick vi ett eget rum!!!!Längst ned i korridoren till höger,med egen toalett!
Så underbart!
Jag köpte en STOR godis påse och apelsiner,vägrade gå ut ur rummet-var där med Lina i sin "butt",stod i evigheter och glodde ut genom fönstret,tittade på OS i Vancouver...
Men fick inte åka hem.
Lika otrevliga var dom under hela vistelsen på neonatal.
Tillslut fick Stefan nog.
Krävde att få prata med någon ansvarig och krävde att vi skulle få åka hem,ALLA tillsammans.
Jag sond matade Lina själv,sen 1/2 vecka tillbaka,varför skulle jag inte kunna göra det hemma???
För fy,vad hemskt jag mådde...
Å vilken känsla... Jag sa flera gånger till Stefan:VAD ska dom göra om jag tar henne och åker hem?Det är MITT barn...dom kan fan inte hindra mig!VAD ska dom göra?Dom kan inte tvinga mig kvar här...

2 dygn med eget rum,sen fick vi permiss:-)
Varannan dag skulle vi komma in,väga och mäta Lina-för att se att hon gick upp i vikt.Även mäta gulsot...om hon skulle behöva sola mera.

Jag hade köpt "Björn overallen" på H&M.Den bruna overallen med öron och en liten svans.
Hon skulle ha på sig den när vi åkte hem.
Stefan hade även fått ge sig in till stan och handla kläder åt Lina.stl 44 som då var alldeles för stort:-/
Overallen var i stl 56...
Lina lixom gled ned i ena benet av overallen...och sa till Stefan att lyfta ungen och INTE overallen:-)
Vi.fick.åka.hem
Obeskrivbar känsla!!!
Stannade på Coop och köpte ersättning till henne...matade på henne,var livrädd att hon inte skulle gå upp i vikt och dom skulle "ta henne ifrån mig" igen...

Jag har så gott som satt en stor svart fläck över Linas 2 första veckor i livet...
Vill inte minnas,vill inte känna den känslan igen... Maktlösheten till sitt egna barn;-(
I lördags fyllde hon 5 år,våran stora tjej<3
En sak som dom sa på neonatal dag 2 i Linas liv var:Det här ÄR en liten tuff tjej!
Och om dom då visste,hur jäkla rätt dom hade redan då;-)
Med Lina står inget stilla,inte ens en minut...
Å jisses,hon fyller så mycket plats i mitt hjärta!

Barnkalas och släktkalas i lördags:-)
Barnkalaset gick HUR BRA som Hellst:-) Lina var nöjd,hon hade själv hjälpt till att duka och hon väntade och väntade:-)
Och sen rann dagen på-smärtfritt:-) det var faktiskt så himla skönt:-)
Dock intog jag en aningens för mycket vin igår kväll...:-/Det lixom bara slank ned mellan prat om haddibabbi,spel,anhängare till bin Ladin och annat joll...;-)
Innan läggning av mig själv,stod jag i köket med pannan på diskbänken och svor över mitt tillstånd....
Magen kuka ut inatt,men var rätt pigg imorse ändå:-)

Har en löpande Nicki...:-/
Vet inte vilket som är jobbigast...att hon löper eller att Lina måste kommentera ATT hon löper sisådär 100 ggr i minuten:-/
Då kommer Elsa igång vilken dag som...
Å jag som aldrig mera skulle ha tikar pga detta:-/ tycker det är liiite jobbigt.Kanske skulle åka och köpa ett tikskydd till Nicki oxå...ett rosa med rosetter på-bara för å jävlas;-)

Å imorgon väntar en helvetes måndag!
Jag hade FÖRTRÄNGT att det imorgon är dags för rotfylla tand jäveln...fan!!!
Asså jag vill verkligen INTE!!!f.u.c.k!
Plocka fram lite sugrör igen då,kanske isf helgens kg försvinner;-)
Nä...fy fan vad jag bävar nu.
Kan hoppas tandläkaren fått något,så hon åtminstone är på bra humör;-)

//over and out:-)

vi har en 5 åring i huset!!!woop woop!
Lilla fröken Lina har gått och fyllt hela 5 år:-)
Vart tog tiden vägen?!
Ja...jag VET att alla säger så,men jag menar det verkligen,VART tog tiden vägen!?
Jag minns när hon anlände som igår,sen är vi här idag.
Att man DÅ,kunde titta ned i "butten" på lilla donnan med sondslang i näsan,så pytteliten och ana att hon skulle bilden hon är idag(!!!):-O
Linas födelse var bland det jobbigaste jag har varit med om...att inte fick förlossningsdepression är ju konstigt;-(
Lina är ju som bekant 6 veckor förtidigt född.
Vi var inne två dagar innan hon föddes pga blödningar.jag fick stanna kvar hela den fredagen,fick även spruta för att "stoppa ev förlossning".
Jag skulle komma tillbaka om blödningarna satte igång igen,vilket dom gjorde lördag kväll.jag ringde men fick till svars att jag skulle ta en alvedon och gå å lägga mig...
Sen gick vattnet på tidig söndags morgon.
Vi åkte in och allt gick så himla fort tills hon är född.
Jag fick "säga hej" till henne,sen försvann dom-allihopa...upp till neonatal avdelningen.
Själv.
Ganska länge kändes det som...
Det där bb fikat fick jag och Stefan "festa" på ensamma,utan Lina...
Första natten fick jag sova på bb,Lina inne på neonatal...jag fick ställa klockan och komma in till henne och pumpa och se när dom matade henne.Sen tillbaka och sova...
Kvällen efter,blev jag hem skickad,utan Lina förstås.
Det fanns inte plats för mig att sova kvar tillsammans med Lina.
BB hade inga sängar till övers...
Åka hem?!
Nyss fått första barnet,för tidigt,och får åka hem-utan henne?!
I nästan en veckas tid,åkte jag mellan.
Stefan skjutsade in mig till 07 varje morgon och kom och hämtade mig,så vi åkte hemåt vid 22-tiden...utan Lina.
Varje natt ringde klockan och jag satt i soffan med den där jävla pumpen...ta med små plastmuggar in till Lina,som ändå inte räckte till att ge henne mat med:-/
Jag satt i en skinnfåtölj från ca 07-22 varje dag...men Lina mot bröstet.När jag skulle försöka amma,kom 3(!) sköterskor och ställde sig över mig,oss,och tittade om jag gjorde rätt/hur det gick,kommenterade....
Det gick inte.Det funkade inte.
Ingen var heller speciellt trevlig mot oss mammor där på neonatal...;-(
Jag vet att jag låste in mig på toaletten och grät...grät,grät,grät!
Jag ville hem.
Jag ville inte vara där.
Det var ju inte så här det skulle vara att få barn!!!
I slutet av veckan,fick vi ett eget rum!!!!Längst ned i korridoren till höger,med egen toalett!
Så underbart!
Jag köpte en STOR godis påse och apelsiner,vägrade gå ut ur rummet-var där med Lina i sin "butt",stod i evigheter och glodde ut genom fönstret,tittade på OS i Vancouver...
Men fick inte åka hem.
Lika otrevliga var dom under hela vistelsen på neonatal.
Tillslut fick Stefan nog.
Krävde att få prata med någon ansvarig och krävde att vi skulle få åka hem,ALLA tillsammans.
Jag sond matade Lina själv,sen 1/2 vecka tillbaka,varför skulle jag inte kunna göra det hemma???
För fy,vad hemskt jag mådde...
Å vilken känsla... Jag sa flera gånger till Stefan:VAD ska dom göra om jag tar henne och åker hem?Det är MITT barn...dom kan fan inte hindra mig!VAD ska dom göra?Dom kan inte tvinga mig kvar här...

2 dygn med eget rum,sen fick vi permiss:-)
Varannan dag skulle vi komma in,väga och mäta Lina-för att se att hon gick upp i vikt.Även mäta gulsot...om hon skulle behöva sola mera.

Jag hade köpt "Björn overallen" på H&M.Den bruna overallen med öron och en liten svans.
Hon skulle ha på sig den när vi åkte hem.
Stefan hade även fått ge sig in till stan och handla kläder åt Lina.stl 44 som då var alldeles för stort:-/
Overallen var i stl 56...
Lina lixom gled ned i ena benet av overallen...och sa till Stefan att lyfta ungen och INTE overallen:-)
Vi.fick.åka.hem
Obeskrivbar känsla!!!
Stannade på Coop och köpte ersättning till henne...matade på henne,var livrädd att hon inte skulle gå upp i vikt och dom skulle "ta henne ifrån mig" igen...

Jag har så gott som satt en stor svart fläck över Linas 2 första veckor i livet...
Vill inte minnas,vill inte känna den känslan igen... Maktlösheten till sitt egna barn;-(
I lördags fyllde hon 5 år,våran stora tjej<3
En sak som dom sa på neonatal dag 2 i Linas liv var:Det här ÄR en liten tuff tjej!
Och om dom då visste,hur jäkla rätt dom hade redan då;-)
Med Lina står inget stilla,inte ens en minut...
Å jisses,hon fyller så mycket plats i mitt hjärta!

Barnkalas och släktkalas i lördags:-)
Barnkalaset gick HUR BRA som Hellst:-) Lina var nöjd,hon hade själv hjälpt till att duka och hon väntade och väntade:-)
Och sen rann dagen på-smärtfritt:-) det var faktiskt så himla skönt:-)
Dock intog jag en aningens för mycket vin igår kväll...:-/Det lixom bara slank ned mellan prat om haddibabbi,spel,anhängare till bin Ladin och annat joll...;-)
Innan läggning av mig själv,stod jag i köket med pannan på diskbänken och svor över mitt tillstånd....
Magen kuka ut inatt,men var rätt pigg imorse ändå:-)

Har en löpande Nicki...:-/
Vet inte vilket som är jobbigast...att hon löper eller att Lina måste kommentera ATT hon löper sisådär 100 ggr i minuten:-/
Då kommer Elsa igång vilken dag som...
Å jag som aldrig mera skulle ha tikar pga detta:-/ tycker det är liiite jobbigt.Kanske skulle åka och köpa ett tikskydd till Nicki oxå...ett rosa med rosetter på-bara för å jävlas;-)

Å imorgon väntar en helvetes måndag!
Jag hade FÖRTRÄNGT att det imorgon är dags för rotfylla tand jäveln...fan!!!
Asså jag vill verkligen INTE!!!f.u.c.k!
Plocka fram lite sugrör igen då,kanske isf helgens kg försvinner;-)
Nä...fy fan vad jag bävar nu.
Kan hoppas tandläkaren fått något,så hon åtminstone är på bra humör;-)

//over and out:-)

[Bild]

[Bild]

[Bild]

[Bild]

[Bild]

[Bild]

[Bild]