Lördag,i all ära.

Rätt skönt väder,solen tittar fram lite då och då.

Morgon stöket är över,Lina och Joel slåss,Nicki är mupp,Elsa sover och allt är precis som vanligt...

Jaa...precis som vanligt...

Det är just det där "precis som vanligt" som inte passar mig idag.

Inte alls faktiskt.

Jag är irriterad...sitter och eldar upp mig vid bordet över ALLT som är "precis som vanligt". urk vad jag hatar det...

Ändra rutiner i vardagen? Tar ju inte lång tid innan allt är precis som vanligt,fast på ett annt sätt...

Jag vägrar laga mat idag.

Jag ska gå ut och hinna ikapp med allt jag inte hinner med i vardagarna ute i stallet.Har en del som behövs göras...rensas,städas och plockas,slängas-förutom det vanliga som skall göras där nere.

Stall bygget ligger HEEELT stilla sedan två månader tillbaka...jag börjar tveka nu.

Vill inte lägga all skulld på Stefan heller.

Skrider vidare på mina facebooks tankar.

jag hade ett långt samtal med min syster om just detta igår.

Hon berättade att ett par bekanta till henne,hade bestämt sig för att göra ett "facebooks uppehåll" under sommaren som var.Dom informerade om detta,välkomnade människor att höra av sig via sms,TELEFON SAMTAL eller bara komma förbi på en kopp kaffe.

Vet du vad som hände??

INGEN hörde av sig eller kom på kaffe.Dom vart Lost.

K'ände att jag ville kräkas...För det är ju precis det jag säger.

Att jag bor här eller om jag bosätter mig i en kåta på lapp-fjället,spelar banne mig ingen roll.Jag kommer varken vara mer eller mindre social för det.

Inte så länge jag har facebook.

Om man tar bort,eller pausar,facebook under en vecka... Kommer jag att missa vad?HUR mycket i flödet är EGENTLIGEN så viktigt att jag inte kan missa det?

och vem skulle sakna mig?Om jag inte fanns där på facebook?

Jag stör mig allra mest,på att jag själv är en av dom...Att min man är en av dom.

Som imorse.

Lina och Joel intar frukost i racer fart,sen drar dom vidare i huset.

Stefan facebookar,jag facebookar.

han går ut och jobbar.

Jag vart kvar helt själv vid bordet.

Helt jävla själv,fast med 200 vänner på facebook.... 

Ingen av dom 200 brydde sig ju om det,visste om det.Ingen av dom 200 satt här och skrattade och pratade om saker.nej

Jag satte mig och pysslade i Linas "Frost" bok... sånna här,dra steck mellan siffror och kände mig bara BAH!

Nu har jag riktigt triggat igång en irritation mot detta.Men vet heller inte vad jag ska göra åt saken...

Jag kan pausa facebook...det jag inte vill missa,eller det jag fortfarande vill följa ÄR:Dalmatiner sidan,Hobby sidan...Men kan ju inte bara spara det?!

Jag vill ju samtidigt HÖJA facebook för små företagare.det är ju TOPPEN för dom att kunna marknadsföra sig via facebook-eftersom du typ når ut till hela världen!!!Det är grymt.

Men åter igen,utan facebook-är du lost... Vet inte ett jävla skit...

Asså...det är ju egentligen bara sjukt!

Kommer ned till tandläkaren och där på väggen sitter en skylt "Du följer väl oss på facebook" Helt seriöst nu...tandläkaren...VARFÖR i hela fridens namn,skulle jag följa dom på facebook?Det är väl inte som så att dom lägger ut statusar: "Idag har vi patient Måna här.Hon ska rotfylla sin döda framtand.Hon tycker det är lite obehagligt,men måste göras.Nu ska jag in och GRÄVA i hennes tand,utan bedövning..." Och så lite klatschiga emojis och en bild på min inplastade framtand-Capsich...hela fucking Sverige nås...

Nej.

tanken är väl rätt kul ändå!

Vi loggar in på platser vi är på,frisören,restaurangen,badhuset,campingen,affäre
n.Vi taggar alla som kan tänkas vara där-För vi kan väl inte gå ut med att vi är ensamma???

Vi fördriver tiden med näsorna nedåt.

Vi går med näsorna nedåt...Vi missar vår-solen som strålar.

Vi sitter och äter med näsorna nedåt,och då inte för att titta på vad vi stoppar i oss.

Vi träffar vänner,vi pratar: Har du sett på facebook,såg du det på facebook,jag såg på facebook,hon den där på facebook... och kan heller inte berätta för varandra vad vi gjort,för det står ju ändå på facebook....

Vi blir osams på facebook,vi diskuterar på facebook...och är vi inte vänner på facebook-Då jävlar är vi inte vänner i verkliga livet heller!!!!!

Jag släpper in Nala...tittar på katt-fan(Jag är egentligen imponerad av katter,men INTE när dom välter lampor,grusar ned på köksbordet,drar in råttor via kattluckan,stör mig när jag sover)säger till henne:DU,du klarar dig ju utan facebook!Du går ut,tar dagen som den kommer,fångar en råtta eller två,talar om för Cider vad du gjort och inte-hur vädret är...du har ingen aning om vad facebook är för ngt!OCH du klarar dig!!!!

Sen inser jag...jag diskuterar med KATTEN om facebook...vem är mest korkad här egentligen???

Han som grundade facebook kan ju iaf sitta och skratta sig lycklig...Ty han sitter med hela världen i sin hand.

Nu ska denna dag dra igång.

jag är inte på bra humör...jag är irriterad,jag skall dock göra mitt bästa-för att det ska bli det bästa!Och jag ska gå ut...Jag ska rensa mina onda facebook tankar,för i stallet är jag iaf INTE aktiv på facebook.

Jag ska göra dom små sakerna som jag inte har tid med annars.

Andas och ta det lugnt.

Så att jag iaf,kan somna med gott samvete ikväll.

Tror även att jag ska köpa mig en väckarklocka...Då behöver iaf inte jag ha telefonen inne i sovrummet på kvällen(inte köpa den idag då)

Ciao!!!