Direktlänk till inlägg 22 oktober 2018

När man vill pausa livet...

Av Måna - 22 oktober 2018 10:02

Jag är så bra på det här med att uppdatera...;-)
En hel vecka har gått.
En vecka som förändrade vårat liv.
En vecka med så mycket sorg...

Tränings resultaten denna vecka har varit skrot,då jag mot min vilja fick välkomna en förkylning:-/
I måndags tog vi en PW i det fina vädret.
Tisdags pga omständigheterna en paus.
I onsdags tog jag mig till bassängen och simmade lugnt i en timma.
Torsdags en lugn promenad.
Fredags bassängen och ett ännu lugnare tempot och slutligen blidde det paus hela helgen.
Nu har jag och Elsa precis kommit hem efter en relativt lugn promenad.
Snitt tiden blev 10:18/km...mmm....vi får iaf känna oss nöjda med det,det var segt ändå!Och jag vill verkligen inte tillbaka till träningsvärk igen!!!
Så vi tar väl en dag i taget i lugnt tempo.

Idag har Lina simskola,och en förälder ska vara med i vattnet.Denne förälder blidde ju naturligtvis jag,eftersom den andre föräldern inte är så förtjust i vatten och bada.
Jag har sedan länge planerat att jag skulle överraska Lina med att åka tidigare och gå in på stora badet.Men så sitter jag här med den här förkylningen.... :-(
Jag får fundera under dagen på hur vi ska göra!!!

Så...
I måndags tog jag med mig båda hundarna på min PW.
Efter första gången med 2 hundar och orden ?aldrig mer?,gjorde jag ett försök iaf.
Nicki var så glad och skötte sig faktiskt jätte bra med att gå med oss.
Och jag kände mig så glad att det funkade:-)
När vi gått typ halva vändan,beslöt jag mig för att vända och gå tillbaka-för att förhoppningsvis få ihop en 6 km.och iom att jag vände,slapp jag gå förbi ?grannen? som oxå har hund.
Jag skulle bespara mig den situation som ev skulle kunna uppstå med Nicki.
När jag kommer ut ur skogen på åkrarna står en bil parkerad längre fram.Jag tittar och kikar runt om...för att se om någon finns i närheten-men nej,det är tomt.Så vi fortsätter framåt.
I ögonvrån får jag se något komma farande emot oss,och jag hinner tänka:Fan en hare!
Men det är en lösspringande hund,en mindre svart jakthund.
Jag hinner greppa Elsas elastiska koppel samt hugga tak i Nickis sele.
Hunden kommer fram till oss och jag skriker åt den att försvinna...men Nope.
Elsa börjar skälla,Nicki svartnar för ögonen och blockerar och blir,som väntat,galen!!!
Jag lyckas få upp Nicki på armen,samtidigt som jag måste hålla i Elsa pga detta koppel hon har.
Jag vrålar och jag skriker åt hunden att den ska försvinna,gå bort,och jag sparkar till å med åt den.
Men han flyttar sig bara typ 1 meter från oss.Elsa fortsätter skälla och Nicki är ?lost? i sitt raseri.
Jag orkar inte hålla henne på armen,å får sätta ned henne på marken.Då skriker jag även efter hjälp.
På något jävla vis,lyckas Nicki komma ur sin sele(!!)Jag kastar mig framåt och får tag i hennes halsband,men får bara tag i halsbandet och inte i kedjan-hon rycker sig bakåt och är ur halsbandet!
Jag skriker:NEJ!!!!
Men det hjälper inte,Nicki flyger på den andra hunden...
Han springer ut på åkern och hon efter och biter honom i baken!Elsa har nu blivit rädd och står bakom mig med tassarna på mina axlar!!!
Jag fortsätter och skrika,ropa!Men jag vet oxå att jag inte kommer nå fram till Nicki.
Då kommer hundens husse gående.Och jag ropar allt vad jag kan,att han måste hjälpa mig.
Jag håller fortfarande i Elsas (jävla) elastiska koppel.
Han visslar på sin hund som kommer till honom då,Nicki har slutat ge sig på hunden och följer med tillbaka till oss.
Han kopplar sin hund och jag kan få på Nicki halsbandet och koppla henne.
Jag ber så mycket om ursäkt att jag härjade så och skrek.
Farbrorn är mycket lugn och säger att det inte är någon fara.Och jag hoppas att hans hund inte är skadad,men han rycker bara på axlarna och säger:Nu har dom ju hälsat.
Vi går åt varsitt håll.
Jag grinar hela vägen hem.
Mina händer är röda och stora som falukorvar,jag får inte ens av mig ringarna.Jag höll så hårt jag bara kunde...;-(

Vi har levt med Nicki i 5 år,med hennes ilska hon har ibland inombords.
Att hon inte tål andra hundar,är vi mycket medvetna om.Vi vet att hon ?blockerar? i sin fruktansvärda ilska när hon ser andra hundar.Blockeringen går banne mig inte att häva!!!2/3 instruktörer på brukshundsklubben försökte och vart hundbitna...
Hon har oprovocerat flugit på katterna här hemma så tussar har farit. Hon har flugit på Elsa...(fast det är aldrig 1:s fel att 2 bråkar)
Och hon har av misstag (när hon blockerat i ilska)bitit Joel i armen,det blev en reva-det gick bra...den gången...!
Att vi har kunnat haft ett ?normalt? liv med Nicki hos är är mycket tack vare farmor & farfar,som gärna haft Nicki när vi åkt till husvagnen.
Ibland har hon även bott där över någon natt-när dom vill ha lite sällskap:-)
Nicki hade liiite av 2 hem!

Men det får inte vara så här.
Vi kan inte ha en hund som sliter sig i ren ilska,med målet att döda,en annan hund-som hon inte ens hälsat på:-/
Och jag vet,att Nicki ALDRIG skulle skada Lina eller Joel,men OM dom kommer emellan...när hon blockerar?!
Vi älskar våran hund-så fruktansvärt mycket <3 vi älskar hennes sätt att vara här med oss,eftersom hon alltid ÄR med,här inne!
Hon som alltid är glad och levnadsglad.En så stor personlighet.

Vi tog ett beslut om att låta Nicki somna in...
Att vi inte kan riskera längre att något händer.
Det här är det värsta beslutet jag har tagit i hela mitt liv...!
Det här är det jobbigaste jag har behövt gjort i hela mitt liv.
Men jag vet oxå att vi hade begränsat henne.Att jag inte vågat låta barnen vara ute med henne i trädgården och leka...eller knappt låta farmor gå med henne på promenader...
Det hade inte varit rätt mot Nicki:-(

I tisdags tog jag farväl av min älskade hund....min älskade lilla Nicki.
Jag älskar henne så otroligt mycket och det känns som att någon trampat sönder hela mig...
Små tassar har lämnat STORA spår här i livet.Och jag vet...att det kommer kännas som vi aldrig blir ?hela? igen.
Saknaden efter henne är så stor och hela huset är så tomt...skrämmande tomt!

Jag vet,innerst inne,att vi tagit rätt beslut.Men det känns så förjävligt!!!!
Men som man säger:Det syns inte utanpå hur man mår inuti;-(
Och jag har alltid sagt,att om inte Nicki bor hos oss-ska hon inte bo hos någon annan.
Jag riskerar INTE att hon skulle fara runt,eller att någon inte skulle förstå henne.
Det låter alltid så bra-men brukar alltid bara bli skit...

Jag satt med henne,jag kramade henne,pussade henne och talade om hur mycket jag älskade henne hela vägen...hur ont det gjorde i mig och att vi skulle sakna henne SÅ mycket...
Farmor hade varit här och gett henne ?Anki? som hon fick med sig.
Och jag vet inte hur länge jag satt kvar där och klappade henne....

Någon dag...långt fram i tiden,kommer det inte att göra så ont inom mig...!
Nicki var en alldeles speciell hund...och hennes stjärna på himlen kommer lysa starkast av dom alla <3

Det var inte så här livet skulle bli, Nicki <3
Hon kommer ALLTID vara ÄLSKAD och väldigt SAKNAD!!!!!!!

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Måna - Onsdag 22 maj 20:55

Och jag for till stan idag. Det nya bästa i livet måste vara att handla mat på nätet. Skriva matlista,beställa och hämta.Slipper all tid i affären,och all packning i påsar. Bara lasta in i bilen och åka hem,bättre än så kan det ju bara inte bli! ...

Av Måna - Söndag 19 maj 21:22

Tiden rinner iväg. Och jag insåg att snart typ en månad har gått... Jag skulle vilja hävda att inte ett skit har hänt,men det har det visst gjort.Men jag lever mitt i ?mitt mörker? just nu...:-/ Jag brukar gå ned mig,stänga in mig och bli deppig...

Av Måna - Fredag 26 april 13:09


Igår fick jag äntligen snöra på mig racer-skorna!!!Bara för en kort promenad,i ganska långsamt tempo,MEN det gör inget alls!!! Om inte ungarna varit med-hade jag(dumt nog)sprungit vägen hem! Det kliar så i hela mig och jag bara vill,vill,vill!!!! ...

Av Måna - Onsdag 24 april 09:32


Igår var jag laddad,jag skulle ut på min runda!!! Men på morgonen kom jag bara ned för trappan och hälen skrot... Fy fan vad ledsen jag blir. Hemresan från Öland gick bra...typ!Det ena barnen åkte med mig,det andra barnen med pappa. Jag drog hö...

Av Måna - Lördag 20 april 19:52

Och havsluften fyller näsborrarna så mycket det bara går! I torsdags gick färden ned hit. Det gick bra-förutom att min vänstra husvagns backspegel flög åt hell... Gubben hade snällt skruvat dit dom,och hade nog inte skruvat åt den tillräckligt! Ut...

Presentation


Jag...en helt vanlig annorlunda tjej...:-)







Fråga mig

18 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26 27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ scaniatrollet med Blogkeen
Följ scaniatrollet med Bloglovin'

Gästbok

Fotoalbum

Här blandar jag allt vind för våg,av bilder på allt möjligt!

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se