Jag är klar!
Jag är klar inför årets stora dag-enligt barnen!Jag var tveksam över att ro detta i hamn detta år.
Men nu kan jag alltså sitta i soffan,titta på granen och alla inslagna julklappar,ta ett glas vin och känna:YES!
Är dock lite missnöjd över att jag inte hittade ?DEN? julklappen i år.
Ni vet den där speciella julklappen som får barnen att bli galet glada och glömma bort alla dom andra klapparna.
Men jag hoppas att jag lyckats bra ändå...

Idag har vi varit på årets julbord.
Ute i det allra senaste...men bättre sent än aldrig.
Vi valde att faktiskt bara bjuda personal med familj.Och eftersom det bara är en anställd-så vart vi inte så många.
Men gud vad skönt och lugnt det blev.
Och som vanligt äter man minst en tallrik mat för mycket.Mår som en stoppad korv och är glad att detta faktiskt bara sker EN gång om året.
EN gång om året får jag äta den himmelska banan och mango pajen som får alla andra godsaker att blekna!!!
Med alldeles för många tabletter för magen intagna,kommer jag nu i X-antal dagar att må skit.
Nåja... det går oxå över.

Imorgon firar vi födelsedag.
Joel har väl äntligen förstått att julgran och julklappar INTE är pga hans födelsedag!Det är ju inte så lätt att förstå kanske.
I fredags åkte vi till stan och han fick faktiskt välja sina egna födelsedagspresenter.
Jag var lixom tom på idéer vad jag skulle köpa till honom,så det var lättare att bara låta honom bestämma själv.
Jag undrar om vi någonsin kommer lyckas tajma hans födelsedag bra?!

Nu väntas ett jullov för kidsen.Jobb för mig och gubben.Även om jag ogillar snö starkt-hade det varit bättre än all denna lera.
Joel fick med sig ett jullovs-bingo hem.Gör en snögubbe,bygg en snölykta,åk pulka var bla aktiviteter som fanns med.
Yes...i vilket värld då???Tänker hur man kan byta ut aktiviteterna...?!Typ:se hur långt du kan sjunka i lera,hur smutsig kan man bli?och kanske...bygg lerkakor...!
Man kan flina lite åt det-men är ju tråkigt för ungarna.

Nu ska jag njuta en sista stund i soffan innan sängen hägrar.Underbara älskade säng!Och imorgon kan jag unna mig lite sovmorgon!

Jisses vad tiden runnit iväg.
Vad hände?
Jo...jag började jobba.
Och ingenting blev sig likt längre.
Kanske både på gott och ont.

I nästan 10 år har har jag varit hemma.Jag har skapat mig rutiner och ja...ett helt liv kring det.Jag har fått dagarna att gå,fullt med olika saker att göra.
Men jag kände ju ändå att jag var klar med det.Och även att vi i familjen behöver mera pengar i månaden.
Barnen växer upp och iom blir det andra utgifter oxå.

Jag gick all in och bekantade mig med grisarna.
Det var lixom det bästa alternativet för oss alla.Jag är på ett sätt fortfarande hemma-fast jobbar.Det är ju även mera fritt än att ta ett jobb utanför.
Det första jag upptäckte efter alla dessa år hemma,är att jag förlorat min samarbetsvilja till andra människor.
Jag har skött mig själv så länge nu,så jag blir nästan sur när någon talar om för mig vad jag ska göra.
Nu händer inte det ofta...men även små saker gör att jag tappar humöret.

Jag upptäckte att människor inte alltid är vad dom utger sig för att vara.Att på andra platser beter sig människor kanske annorlunda än vad man är van vid.

OCH jag upptäckte att det krävs en viss typ av människor för att kunna jobba tillsammans OCH dela livet tillsammans.
Jag tror inte att vi,eller kanske jag,eller kanske han är DEN sorten av människa.
På sista tiden har det varit väldigt mycket diskussioner hemma.Vilket jag inte tycker att det är värt.
Dom slutar egentligen med samma slutsats och när vi sist pratade gav jag mitt beslut om att sluta jobba hemma.
Det är då inte något som han vill.Men jag anser att det är ett måste för att få livet att fungera,hemma som familj.

Rom byggdes inte på en dag,och jag kommer inte sluta jobba NU.
Jag går inte tillbaka till att vara hemma igen,för jag är fortfarande klar med det.Och nu har jag även fått blodad tand till detta med att jobba.
Och hittar jag inte något som passar mig-stretar jag på med det jobb jag har idag.
Självklart kan jag hoppa in och hjälpa till om det behövs-för det är ju fortfarande till hjälp åt honom,min livskamrat.Och jag sätter inte honom på pottkanten...

Vad annat som hänt under hösten är att Jodi flyttade till nytt hem.
Jag sålde Nova som flyttade till nytt hem.
Jisses vad jag har grinat...jag älskar den där lilla tjejen!!!Men jag vet att hon har fått ett bra hem och det är inte längre bort än att jag kan åka och hälsa på henne.
Det är fortfarande för tidigt att göra det-känslomässigt,men jag kommer göra det,kanske till våren:-)
Vi åkte till Stockholm och Lina köpte sig en ny häst.Inte en liten shettis denna gång,utan en STOR ponny (om man frågar denna mamman)
Så nu är det träning för fröken och Pinocchio 1 gång i veckan som gäller.
Jag tröttnade på min Cheval,sålde den och investerade i en ny hästtransport!
Lilla Mys har försvunnit... jävla skrot och skit!!!
Och min bil har varit inne åtskilliga gånger på verkstad pga detta elfel som varit.
Tack och lov har det nu inte jäklats mera sedan sista besöket på VEHO-bil.

Det är väl vad som hänt sedan sist.Och nej...vi sa ju inte upp säsongsplatsen på Öland som var bestämt heller.
Samma dag som avresa lämnade jag in lappen och kryssade i att vi vill ha kvar platsen 2020!
Nu hoppas jag att vi får ihop denna sommar med alla resor dit och jobb.

Snart är vi ändå på ?rätt sida? av nyår och kan kliva med stormsteg mot ljusare tider igen.Även om januari-mars brukar vara dom jävligaste månaderna...men som man säger:Det kan ju bara bli bättre!
Och nu är vi bara små steg från julafton och ett födelsedags barn som fyller 7(!!!) år!