Så känns livet just nu.

man trodde att man skulle susa fram som om inget speciellt hänt med ett barn till.

Jisses vad fel man kan ha!

ALLA dagliga rutiner är ändrade.

Man trodde att man kunde detta,var ju bara dryga tre år sedan man var här.

Att man lixom bara skulle "falla" in i rollen som spädbarns-förälder igen.

Jisses,VAD fel man kan ha.

Man glömmer.

Man glömmer typ ALLT!!!

man kommer knappt ihåg hur det är att byta blöja på en liten.

Jag lovar!

Och jag undrar,HUR kommer alla andra ihåg???

Vi är hemma.

Vi har varit hemma sen Joel anlände.

Jaa...Vi har varit iväg,men inte utan Stefan.

Idag var det dags.

Ica Fjugesta med Två barn.

Jag har faktiskt samlat mig mentalt för detta,laddat lixom.

ALLA andra klarar det-JAG med.

Så efter att ha tjatat på Lina att klä på sig,borsta tänder,kamma håret och plocka undan.Bytt kläder och gett Joel mat-var det dags.

Packa in två barn i bilen och susa iväg.

Jag hade lovat Lina att hon skulle få ha en liten vagn.Hur skulle dom annars få plats lixom???

Det gick bra-ända fram till kassan.

Fredag-ica=mycket folk.

Lina drar ut i entrén,så vid betalning var jag tvungen att ha koll på Lina,kassan och kortapparaten samt att den GRINIGA kassörskan inte hade någon som hellst förståelse för denna situation.

På kortapparaten satt en lapp-jävel som man tydligen skulle läsa och försår...jaa...kanske inte när man har en vild Lina i entreén!

Vid i packning av påsar,ålade hon runt där på golvet och under bänken.

OCH avslutade med att sticka ute på parkeringen...

I fem gigantiska steg fick jag tag i luvan på hennes jacka och lyckades väl typ halvt om halvt dra omkull henne där.i ena benet och ena armen bar jag tillbaka henne till bilen och kasta in henne i stolen.

Sista gången.

Jag vet...kommer åka ned igen,inte på en fredag dock.

Jag kommer sätta koppel på Lina.

I Can do it.

Nu är det kväll.

i soffan tidigare än vanligt,brukar inte hamna här förs senare,och då somnar jag iaf-sittandes,med datorn i knäet.

Inte ikväll verkar det som:-)

kanske finns hopp.

Hopp om att överleva.

För just nu känns det som att det är just vad vi försöker göra.

Det kommer komma en dag när våra nya rutiner är på plats.

Kommer komma en dag när JAG har läget under kontroll igen.

Och mitt i all kaos,har min lust för att renovera krypit sig på igen:-)

Så nu är det tv-rummet som står på tur.

Och om jag känner mig själv rätt,kommer jag mitt i detta "kaos" att dra igång med renovering tillsammans med två barn.

Joel ÄTER,äter och äter.

på dagarna sover han mest,och på nätterna är han lite mera vaken.

Fick honom vaken en längre stund nu ikväll-så kanske han kan sova bättre mellan maten.

Vi fortsätter att överleva!

Att försöka hitta en ny vardags rutin att komma in i.

Att lära sig att leva livet tillsammans med två guldklimpar istället för med bara en.

<3