Orkar inte!!!
14 dagar med förkylningen as hell!!!
Under dessa 14 dagar,har Lina avklarat en mindre magsjuka och även Stefan fick några baciller över hoppandes.
Och Elsa som insjuknade igår...

Ipren,hostmedicin och vatten är mina 3 dagliga bästa vänner..och som sagt-varit det i 14 dagar nu.... åhhhh!!!

Får ju inte ett skit gjort av att vara så här.
Orken tar slut med detsamma som man står på benen på morgonen.
Då även inte fått in Hobbert till stan... Städad och klar är han iaf-ska bara kånka in förtält och pinnar.

Så mycket annat har då inte alls hänt den senaste tiden.

I förrgår "tappade" Elsa bakpartiet och kunde inte stödja på sina bakben... detta har ju lixom hänt en gång förut vid kraftig diarre-vilket hon inte hade nu...
Så igår morse,efter att jag fått bära ut henne fick jag ringa djursjukhuset.
1500:- fattigare och vet inte om jag köper vad veterinären kom fram till?!
Ett litet diskbråck...
Men i samma stund hon kom hem-var hon helt som vanligt igen,och varit det sedan dess?!
Stefan tror bestämt att det i någon form ändå har med bajsetiet och göra...även om hon inte var lös i avföringen.
Jo jo... vi fick en utflykt tillsammans iaf:-D
Och igår skötte hon sig exemplariskt!!!!Jag var så stolt över henne när vi åkte därifrån:-)
Min fina,fina älskade prick!

Idag åt vi McDonalds till mat... Ibland får man ju lixom lov att bara lata till sig-ordentligt!;-)
Finns det något godare än en halv rasad BigMac?!mums!!!
Och ja...trots dom kommande magsmärtorna så "unnande" jag mig en Frappe på vägen hem-OCH ja...med senare magsmärtor:-/
OCH nja...det var kanske inte värt det heller:-(

Det är ofta jag undrar hur människor tänker...och det är faktiskt rätt ofta oxå som jag berörs av vad människor gör.Tro det eller ej-det är så!Förra veckan var det något jag såg som gjorde en hel dag till dyster;-( och idag lite samma sak?!
Även om man kanske inte ska bry sig om vad andra gör och vilka val dom gör... eller?!

Något som faktiskt kan göra mig ledsen...är bristen på engagemang från vänner.
Jag har varit hemma i... ja...8 år nu (JÖSSES) och alla runt mig vet det:-)
Men oftast känns det som det alltid skall vara upp till mig att höra av mig,fråga om man ska träffas lixom?!Sällan det är tvärtom...Och under årens gång-har jag kallt resonerat att det är så att man då inte vill träffas.För varför skulle man annars inte höra av sig?
Och känslan som man får att man "tjatar" på folk att träffas :-/
Jag vet att andra jobbar och står i,umgås med familjen!-likaväl som mina bekanta vet hur vi lever här.
Och när man slutar att höra av sig-dör det ut;-(
Det tycker jag är fruktansvärt tråkigt-samtidigt som att det inte bara ska vara från ett håll jämt...

Det är dags att lägga 2 små vilda apor nu...
Och jag tror bestämt att det blir tidigt för min del oxå... orkar inte vara vaken bara:-/
Men fy vilket tråååk inlägg detta blev;-) haha!