Funderingar om barn,föda barn,vänta barn.

På fejjan tycker jag att det var och varannan vecka finns en status eller någon som kommenterat en status-ett "grattis" till den lyckliga föräldern som just blivit förälder.

Senast den 10:onde var det en av min "egna vänner" som fick en liten flicka till världen.

Visst är det underbart?!

Liten nyfödd bäbis,att snosa på,att bära på,att få ha i sina armar.

Förlossningen skall pratas om.

Smärta,tiden det tar och naturligtvis känslan av att få hålla i sin lilla i sina armar första gången-det underbara lilla mirakel.

Den lilla familjen som gosar tillsammans när allt är snipp snpp klart.

OM det inte är så jävla underbart då???

Om man inte får uppleva denna "mysiga stund" med familjen,tillsammans?

Jag vill dö,spy,kräkas rakt ut-samtidigt som jag avundas dom som får uppleva detta!!!!

Lilla Lina som hade bråttom till världen att hon promt,trots "stoppnings spruta",bestämde sig för att komma hit,till oss-7 februari,istället för 23 Mars,6 veckor för tidigt.

Att detta tumult som uppstod i det plötsligt lilla rummet,av massor av människor,en smärta som man faktiskt aldrig upplevt,att allt som man hört-läst-pratat om,inte alls blev som det skulle... att vi var inne i Örebro,när vi skulle vara i Karlskoga-det var ju bestämt!!!

Och alla människor....

Hur många var dom nu igen???Joo...alldeles för många.4-5 stycken som körde sitt race,en man som satt nedtryckt i en fotölj i hörnet,och att man som förstföderska kanske inte alls fattade vad som hände!

Att få se sitt lilla,lilla mirakel.

Att få säga hej till henne.

Och sen att få lämna henne ifrån sig...

Att dom försvann med henne lika fort som hon ankom till världen.

Tro att man hade kontroll,som man sedan upptäckte att det inte fanns någon som hellst av!!!

Och alla försvann...

Helt ensam kvar i ett rum som upplevdes som litet-som då blev stort som globen.

Och alldeles,alldeles tyst...

Efter timmar kommer Stefan tillbaka,utan vår lilla tjej.

vår "mysiga stund" tillsammans,bestod av han och jag-som vanligt,som det alltid varit...Ingen liten nykläckt gofis så långt ögat kunde nå.

När jag äntligen åter får se våran lilla tjej,får jag titta på henne genom plexiglas,liggandes i kuvös.Jag får inte ta i henne,jag får inte röra henne...jag får titta på henne...

Mitt barn?!

Dom två veckor som följer är dom hemskaste veckorna i hela mitt liv.

Att bli otrevligt bemött på denna avdelning,bli utskälld för att min lilla tjej är dålig i magen,att jag inte får röra henne när jag vill,att jag blir totalt överkörd av personal och att dom inte ser en där man sitter i en vinröd jävla fotölj i ett hörn...i 14 dagar.

DEN smärtan går inte ens att jämföras med förlossningssmärtan.

Jag kunde gå ut och sätta mig i busshållskuren utanför,för att få andas,se människor och för att vilja skrika rakt ut i smärta av att se dom nyblivna lyckliga föräldrarna komma med sina barnstolar och sina bäbisar och åka hem.

"Men fuck you" var min tanke...

Att sitta och åka mellan hem och sjukhus var eviga dag.Åka 06 hemifrån och inte vara hemma förns runt 23 på kvällen.

UTAN vår tjej.

En kväll på vägen hem sa vi till varandra "Detta är ju som ogjort"....

Dom två första veckorna av Linas liv,har jag valt att radera,inte minnas-vill inte,inte alls,inte en sekund av det.

Jag har valt att minnas från första dagen vi fick komma hem tillsammans,att vara rädd för att ha sitt barn helt själv,jag som bara fått sova tillsammans med henne två nätter.

Även om klockan var sjukt myckte,skulle mam´s och papi komma,komma och titta på Lina,komma hem till oss!!!!

Och lillskruttan,som sov i vagnen-den GIGANTISKA vagnen för henne...därifårn börjar våran resa,första dagen hemma,med permis från sjukhuset,som vi i två veckor till var tvugna att återvända till var tredje dag.

Jag blir samtidigt så lycklig när fejjans statusar om födda små gryn ploppar upp,hur glada alla är och vilken gemenskap det är.

Kanske jag oxå får uppleva det en dag,inte som nu "bli blåst" på det hela.

Smärtan som kan orsakas på kroppen,den tar jag-leta efter en smärttåligare människa än mig!!!   Men den andra smärtan går inte på något sätt alls att hantera...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår firade vi här hemma. I veckan fick jag godkänd F-skatt, så nu har jag min enskilda firma! Blev lite nervös faktiskt? nu då lixom? Vad händer nu? Det är ju ganska stort ändå. Även om jag har svårt att lägga utrymmet åt sidan så måste jag gö...

Äntligen välbehövlig SOL! Varmt och skönt här nere hela dagen. Passade även ypperligt bra eftersom vi rev tältet idag och satte upp det lilla tältet. Det var större än jag förväntat mig? så bara på plus. Så mesta delen av dagen har gått åt att p...

Hade lovat ungarna att vi idag skulle åka till Marieberg. Jag kan bara erkänna att jag hatar det. Jag är inte alls imponerad av det stället längre? tycker mest att det är krimskrams. En gång i tiden var Marieberg bra. Sen det där med att handla k...

Vi packade ihop och åkte hemåt, jag och J, i onsdags. Han hade hemlängtan och jag hade sagt att det var han som bestämde när vi skulle åka hem! Väl hemma efter dryga 3 veckor borta väntar en hel del tvätt,en hel del avsaknad av mat i kylskåpet och ...

Vi stannar en dag till? och kanske ännu flera dagar? vi får se helt enkelt. Idag kommer J?s kompis hit så det lovar upp lite granna för honom. Dom har gått om varandra lite granna i sommar-tyvärr! Hon har varit här när vi inte har varit här och vis...