Idag är det den 7 juni...
Den 7 juni.
För 5 år sedan hände det som inte fick hända.
5 år har gått.
5 hela jävla år!!!!helt ofattbart,helt ofattbar ATT det hände.

7 juni.
När det där vidriga telefon samtalet kom.
7 juni .
När jag fick ringa det vidriga telefon samtalet till mamma och pappa.
7 juni.
Dagen när ingenting blev sig likt igen.
Och vi minns det som igår...

Jocke ringer.
Jocke berättar.
Jag säger:Ta det LUNGT!!!Vi kommer,vi kommer.
Han ber mig ringa mamma och pappa.
Stefan förstår att något har hänt och springer och hämtar bilen...
Jag ringer,pappa svarar.Mer beordrar att dom ska åka till Ärnebäck.
Vi åker.
Det har aldrig i närheten tagit så kort tid att åka dom där 7 milen.
Det har aldrig känts så långt att åka dom där 7 milen.
Vi säger inte ett ord till varandra..och jag bara gråter.

Vi svänger upp.
Det första som syns är brandbilen.
Människor.
Det duggregnar.
Och ensam på gruset sitter hon.MIN syster.MIN högt älskade syster.
Och innan Stefan stannat bilen,kastar jag mig ur och springer fram till henne,kastar mig om henne.och där sitter vi.
Jag sitter där med henne.och jag önskar,Gud vad jag önskar att jag kunde tagit hennes smärta,åtminstone en del av den!!!!

Den 7 juni.
Jag tar farväl av mitt syskonbarn,Axel,1 1/2 år gammal.
Jag smeker hans kind med mitt finger.

Å Axel...
Vi saknar dig.
Vi saknar dig var dag.
Det skulle inte bli så här...
Du skulle vara med oss.
Uppleva livet.
Skratta,springa och leka!!!
Du var så glad,jämt!!!

Och kvar står vi.
Med alla frågor som aldrig får svar.
Du får aldrig ett svar på varför...
Saker sker,som vi inte kan styra över...
Kvar med saknaden och sorgen.kvar...utan dig...

Och den här olyckan...
Förbannade olycka!!!!
Varför,varför,varför????varför skulle den hända???

Idag är det den 7 juni.
5 år av saknad och sorg.
5 år sedan en mamma miste sitt barn,en pappa miste sitt barn,2 syskon som miste sin lillebror...
5 år sedan en mormor och morfar miste sitt barnbarn.
5 år sedan jag och min bror miste vårt syskonbarn.
5 år världen förändrades för alltid.

Å min syster,min fina storasyster,min stötte pelare och bästa vän...
Jag skulle fortfarande önska att jag kunde ta en del av din smärta...
Att jag kunde göra något för att hjälpa dig,på den vägen du går...
Jag önskar så,att jag kunde göra allt ogjort...så att du idag,den 7 juni,skulle få se dina 3 barn leka tillsammans...
Jag önskar att jag skulle kunna göra denna dag,detta datum-till en helt vanlig dag i kalender,en dag som alla andra!

Å Axel...
Om du finns där någonstans...sänd din mamma en stor kram och en puss,hon behöver det idag??
Å du vet att du är saknad,av så många.