Igår var det dags då.Att bemästra ett av mitt livs största rädsla.
Egentligen är det en lång historia,och spelar ingen roll hur djupt jag gräver i den-jag kommer inte fram till HUR denna rädsla uppkom?!
Hästar.
Å nu kommer tanken,vad då?!?
Ja,jag har egna hästar!Jag pysslar med mina egna hästar,aldrig i närheten av andras hästar.
Mitt livs största rädsla är inte hästarna,det är att sitta uppe på hästen-rida.
För 6 år sedan köpte jag Manne.
Åkte ned till Hunnebostrand och provred honom.
Han var ett ök!!!Lite lätt slö och lunkade lungt fram.
Red i paddock och red ut-samma lunk.
Perfekt för mig-som endast "tok ridit" stress travare med ett mål om att springa fort!
Han kom hem,det var inte samma häst!
Första ute ritten gick i spänd-hästs tecken!han gick på tårna,flög i luften för löv som dalade från träden,jag fick hela tiden sitta och hålla in honom,som taktade för fullt,tillslut hade bara jag ont i händerna och hans halv var ihop dragen som ett dragspel,men vi tog oss taktande hem igen:-/Detta var inte alls det ultimata för mig-då jag inte är så tuff där uppe på ryggen!
Så vi provade alternativ två-ridhus.
Det var tyvärr ingen förbättring där...samma taktande ponny på hel-spänn.
Nästan då i samma veva,vart jag gravid med Lina,och beslöt att ställa av honom.
Sen kom jag aldrig upp igen.
Och som min syster säger:min hjärna skapade "monster" som inte finns...
På möhippan blev jag uppkastad på hästryggen.
Jag blir kallsvettig,rusande puls,handsvett,skakningar,en viss illa mående känsla och vill kräkas.
Ridit sen jag var 10 och haft egen häst sen jag var 13...
Vart kom detta ifrån???
Kan skriva om det här hur långt som Hellst...men avbryter här.

Formosa är inte inriden.
Med rädslan jag har,är inte detta ett alternativ:att JAG ska fixa detta?!?
Och nu har jag bestämt mig för att börja rida igen...efter 6 år utan,med endast 1 gång uppsutten till häst!
Jag skiter i vad känslan säger,jag skiter i rädslan,jag SKA!


Så igår,hade vi bestämt att jag skulle komma ut till syster och rida.
Jag började i den lättaste änden:åkte och köpte nya ridkläder och skor!
Man måste vara fin när man ska upp till häst;-)
Jag blev smått förvånad över att anorexia-modet även nått ridkläder!:-O
Tragiskt!!!
Men iom att vågen visade 1 kg mindre igår-kunde jag faktiskt ta det;-)
Det blidde ett par nya helskodda ridbyxor,ett par matchande ridstrumpor(naturligtvis)dom hade även fått in nya snygga höst jackor...så en sådan fick ju följa med hem och ett par nya ridskor-eftersom jag slängt mina ridstövlar(!)
Japp!!!helt ny utstyrsel,då är man ju ändå fin om det går åt helvete;-D

På vägen ut till syster,hade inte oros känslan kommi!
Jag funderade på när den skulle börjas gro?!
Inte heller när jag var framme kom den!
Nej...inte den minsta skakning...ingen alls.
Ingen illa mående känsla när vi tog in hästen.
Inga svettningar när jag borstade hästen.
Inga kräk känslor när sadeln åkte på.
Syster red hästen först(som faktiskt har ett namn:Molly)och sen var det min tur!
Ingen kallsvett...jag kände ingenting(?)ingen rädsla,fortfarande normal puls,ingen inre panik,ingenting...
Å sen satt jag där-uppepå hästen,Molly!
Skritt,trav och galopp.Och fortfarande INGENTING,förutom glädje över att det just inte fanns någon rädsla!

Idag är jag lycklig!!!å har en jävla träningsvärk!!!:-)
Känner mig otroligt lättnad,glad och förhoppningsfull!!!
Kan jag säga,att rädslan är borta?:-)

Det blev sent hem igår kväll!Svängde förbi McDonalds på vägen och tog med mat hem!
Det var gott,men fick ångra mig bittert!Magen slog på tvärnit och tur i oturen kom Stefan in och fick lägga Joel och Lina-för jag vart fast på tjottahejtin:-/
Well well...

Fredag idag!
Har hittat ofantligt mycket tvätt?!kul...
Så ska ladda någon maskin.
Annars är det helt lugnt i stugan;-)

Nästa vecka hämtar jag hem nya Hästtransporten!!!:-)
Lina ska börja rida Lollo...och jag blickar framåt!

Underbar fredag alla!